Min kusin (5 år) hade bakat pepparkakshus tillsammans med sina föräldrar och lillebror. De hade gjort en kyrka och då hade hon sagt att de var tvungna att göra gravstenar också, för det brukar finnas utanför kyrkor. Och så sa hon att det var så synd om Stefan Liv som dog, så de skulle göra en gravsten åt honom..
Åh, tror ni man blir glad när man hör sånt här! Hon och jag brukar gå runt och sjunga "hv blå" när vi ses, men att det hade fastnat så mycket hade jag ingen aning om. Och att hon tänker på det sättet och faktiskt förstår, trots att hon inte är speciellt gammal. Lilla, gulliga Esther. Längtar så tills på måndag när jag får träffa henne igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar