,

jag försöker men jag förlorar varje gång
antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom

Jag är troligtvis sämst i världen på förhållande. Det är verkligen så. Antingen ger jag mig in i förhållande för tidigt, utan att riktigt hinna tänka och känna efter och inser först när det är försent att jag nog inte borde vara ihop med killen i fråga. Eller så förstör jag dem. Killarna jag varit med har verkligen gått ner sig och blivit riktigt konstiga. Inte alls samma personer som de var innan vi blev ihop. Och jag vet inte ens vad jag gör.. Jag vet att jag varit en idiot någon gång, men för det mesta försöker jag verkligen att inte göra något fel, men på nåt vänster blir det alltid dåligt ändå. Det finns en tredje möjlighet också; jag blir över öronen kär. Och då bestämmer sig killarna för att de inte vill ha mig i alla fall. Jag fattar inte varför det inte bara kan fungera?
Den här gången är det något som inte stämmer. Okej att du inte vill ha mig, det har jag förstått, men du kan väl åtminstone prata med mig och inte vända bort huvudet när vi får ögonkontakt? Du behöver väl inte stå och titta på mig när du tror att jag inte ser för att sen låtsas som att jag inte är där när jag tittar på dig? Du kan väl åtminstone säga vad du tänker och känner. Så att jag vet, så att vi kan vara vänner.
Jag undrar om jag någonsin kommer lyckas med kärlek.