dag 2 - min familj

Kan börja med att berätta lite om mina föräldrar.
Min mamma heter Caritha, kommer från den lilla helveteshålan Aneby där jag växte upp, älskar att plugga och ta det lugnt och jobbar som narkossjuksköterska på sjukhuset i Eksjö.
Min pappa heter Sören och kommer härifrån Danmark. Han är en livsnjutare ut i fingertopparna och jobbar som överläkare i lungmedicin på sjukhuset i Eksjö.
Det är de finaste föräldrarna man kan tänka sig. Är så glad att jag har dem, har verkligen mycket att tacka dem för. De är verkligen bäst!

Utöver att ha två fantastiska föräldrar så har jag även fyra helt underbara syskon.
Angelica är min storasyster. Hon är fyra år äldre än mig och bor i Stockholm med sin pojkvän. Just nu håller hon på att plugga till tandsköterska. Hon är den där storasystern som vet lite mer om livet än man själv gör och som finns där som en trygg klippa i storm.
Michaela är ungefär lika gammal som jag (hon fyllde faktiskt 21 i förrgår, grattis till henne!). Hon bor på en bondgård utanför Tranås med sin pojkvän och deras lilla son Axel (som är sötast i världen). Hon ska börja plugga till undersköterska. Hon är den söta lilla flickan som alltid varit omtyckt av alla och det är verkligen inte konstigt, för hon är genomsnäll rakt igenom. Det var även med henne jag hittade på mina första tonårsbus och som på något sätt lärde mig att det fanns annat i livet än skolan, hon öppnade nya dörrar för mig. Och alla gånger jag ringde henne när jag gick i Kiruna och behövde någon att prata av mig med. Oförglömliga tider!
Freija är ett och ett halvt år och tolv dagar yngre än jag är. (väldigt viktigt när vi var små). Hon bor för tillfället i Nässjö med sin pojkvän, läser sista året på  gymnasiet där hon går estet bild och form. Till hösten flyttar hon ner hit till Danmark, kommer bli bäst! Hon är på många sätt min tvillingssjäl och även en av mina allra bästa vänner. Vet inte vad jag hade gjort utan henne.
Kasper är min fina lillebror. Han blir 15 i år, går i åttan och har en hjärna utan dess like. Säg något den killen inte minns och kan. Han har precis hittat ett gymnasie i Jönköping han vill gå, där man kan bli någon slags programmerare. Tror jag kommer passa honom perfekt. Han är min lilla ögonsten och det har han alltid varit. Vi har alltid haft ett speciellt band mellan oss. Finns ingen som honom!
Jag kunde inte haft mer tur med mina syskon. De är så otroligt fina allihopa. Dessutom är de väldigt lätta att prata med och vi har så himla kul ihop. Finns nog inget som slår när vi alla sitter runt ett bord och pratar, slutar alltid med att vi ligger och gråter av skratt. Så bäst!

Sen ungefär tre år tillbaka är mina föräldrar skilda och pappa har nu en ny fru. Hon hade sedan tidigare två barn, William och Wendela, så nu har jag fått två söta små extrasyskon också. Alltid trevligt med tillskott i familjen!