Hon har alltid varit en mycket lugnare person än jag. Aldrig haft behovet av att åka iväg och upptäcka nya saker och träffa nya människor på nya ställen. Hon har inte samma rastlöshet som flyter i mitt blod. Hon behöver bara ha det som är viktigast för henne och har hon det, då är hon nöjd. Jag önskar att jag också var sån.
Ibland önskar jag att mitt liv var lite mer som hennes. Att det var jag som bodde i ett mysigt hus ute på landet med min fästman och världens sötaste lilla son. Att jag kunde få gå runt och pyssla i huset, åka ut med fika till min kille när han jobbade, springa runt i höstlöven med mitt barn. Att jag bara kunde få bo långt bort från allt vad storstad heter, att jag bara kunde få gå runt bland ängarna och bara njuta av att ha en familj.
Jag önskar att jag får uppleva allt det där någon gång. Att jag någon gång kan vara helt nöjd med något.
Idag saknar jag min syster ännu mer än vanligt. Min fina syster, som även är en av mina finaste vänner. Det kommer hon alltid vara. Önskar att jag bodde lite närmare henne just nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar