Jag har alltid vetat att jag inte är en stadsmänniska. Har aldrig haft något vidare fint förhållande till asfalt, trafik och höghus. Det får mig att känna mig så instängd på något sätt. Jag behöver frihet. Skogar och sjöar. Berg och floder. Åkrar och himmel. När jag är i städer har jag som ett tryck över bröstet som bara lossar när jag kommer ut. När jag kommer bort från alla ljud och all stress. Där det bara är jag, tystheten och allt det vackra här i världen. Där årstiderna skiftar och där människohänder inte hunnit göra om allt till en betongdjungel.
När jag blir vuxen ska jag bo på ett ställe där min själ kan få ro. När jag en gång i framtiden får barn ska de få växa upp på en öppen, naturlig plats. Där benen kan få springa som de vill. En plats där man kan andas.
Den här bilden är från 2008 när vi var vid trollsjön med skolan. Någon gång ska jag återvända.
Gilla :D
SvaraRaderaFet sjö med! Var ligger den???
Sv. Det är ju inte det :D haha...
SvaraRaderaNajs! Jag har aldrig varit så långt upp ens. Borde man kanske någon gång...