Att någon människa, som man aldrig ens pratat med, kan betyda så mycket för en känns så overkligt på något sätt. Ändå sitter jag här med tårarna rinnandes, som så måanga gånger förr. Den här killen har varit min idol sen första gången jag fick veta vad ishockey var. Både för det han gjorde på isen, men också för hur han var utanför. Stefan, du har alltid varit och du kommer alltid att vara nummer 1!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar